Vad är lagom och för vem?

Bra svar på tal har Anna, till en av dessa som tror att vi som är LCHF:are bara äter fett och fett och fett och inga kolhydrater alls... Det är ju faktiskt inte så. OK, jag äter fett till en större mängd än alla dem som är livrädda för att få i sig för mycket av den varan. När ska man inse att det inte är extremvarianter som är det man mår bäst av? Det finns mellanlägen av olika sort i spannet light och fett, det borde alla veta vid det här laget. Jag får i mig kolhydrater till en mängd som passar mig, minsta möjliga. För andra är det andra mängder.

Vad jag tycker är viktigast av allt är att må bra. Det jag och min kropp gillar, det är det jag använder och lever efter. För min del så är denna kosthållning bland det bästa som hänt mig. Den motsträviga personen jag var - i flera dagar *s* - fick på nöten , helt enkelt.

Mina kilon är inte av större vikt och därför lägger jag inte heller tyngd på det, eftersom jag aldrig varit överviktig. Tvärtom, när jag var yngre så kämpade jag för att lägga på mig hull, ville så gärna ha mer kött på benen. Till slut fick jag det och med det var jag nöjd. Länge.

När jag för ett år sedan började träna - efter att ha haft ett uppehåll på ca 25 år - blev jag itutad hur viktigt det är med kolhydrater för att kroppen ska kunna ta till sig träningen på rätt sätt. Det kan man läsa överallt där träning nämns, så är det bara. Nu var det ingen elitsatsning jag gjorde så jag åt väl ungefär som jag brukade. Efter ett tag märkte jag att jag blev hungrigare och ökade på mängden jag åt, antal gånger, alltså, inte per portion. Med en ämnesomsättning som jobbar för högtryck så blev det 6-7 ggr/dag, det fick inte gå mer än 3 timmar emellan, då höll jag på att svimma (eller strypa nån stackare som kom i min väg). Frukt åt jag 3-4 st däremellan, utspritt över dagen.

När vi då skulle pröva LCHF så var jag ordentligt skeptisk. Hur skulle det här funka? Jag var rädd att inte orka träna och även för att gå ner i vikt. Båda de rädslorna har kommit på skam! Träningen var lite segare ett par veckor men sedan har jag känt mig piggare och lättare i kroppen. Vikten, då? 3-4 kg försvann ganska omgående men sen var det stopp. Tack och lov. De kilona tog på rätt ställen, kärlekshandtag och mage, så dem kan jag undvara :-)

Nu när jag kör styrketräning så fyller jag ibland på med en proteindrink efteråt, men någon kolhydratsladdning blir det inte. Jag är aldrig sugen på mjölprodukter. Från att ha varit en pasta - och brödmänniska av stora mått har jag blivit en sån som inte saknar det alls. Jag traktar inte efter det och jag vet vilka konsekvenser det får för mig om jag skulle "synda". Uppblåst mage och värk. Blodsockerfall. Valet är lätt.

Låt var och en välja sin egen väg och respektera det val andra gör. Precis som du vill bli respekterad för dina val. Lätt som en plätt! Utan mjöl ;-D