Köttgryta med peperonitouch

På morgonen kom jag på att jag nog borde ta fram något ur frysen (hade missat att planera denna gången) och där låg en påse som jag såg innehöll någon slags kött, men det var inte uppmärkt. Äsch, det får väl bli en överraskning tänkte jag.

När jag kom från jobbet hade det tinat så pass att det gick att se att det var schnitzlar. OK. Kände direkt att jag inte hade lust att bara steka dem rätt upp och ned. Nähäpp, det får bli en gryta!

I kylskåpet fanns röd paprika, gul lök, morötter, grädde, lite överbliven dillsås från gårdagen och riven ost. En rätt OK början kändes det som.
Stekte alla grönsakerna först, smaksatte med svartpeppar, salt och ett par klyftor pressad vitlök. En buljongtärning (grönsaks-) fick följa med.
Efter det strimlade jag köttet och brynde det så det fick fin färg, salt och peppar på det.

Ned med allt i en stor gryta och så vatten så det får sjuda en stund. När jag väntade så tog jag ytterligare en titt i kylskåpet och där fanns en oöppnad burk Peperoni fylld med färskost. Ja, varför inte? I med det också (några stycken). Och lite tomatpuré? Japp. 

När det hade stått på en stund fick grädden följa med och sjuda en stund till. Jag redde av det med Maizena för tjockhetens skull och sen var det bara att servera med sallad, broccoli och ägghalvor. Det är trots allt träningsdag :-)

Matproblemets vara eller inte vara

Just nu - eller för bara nån timme sedan - så kände jag mig som en riktigt ordentligt förvirrad människa...
Varför? Jo, för ett par veckor se'n bestämde jag mig fär att ta tag i mitt tränande igen, det har gått på sparlåga alldeles för länge. Jag anmälde mig till Fitnessfighten, en 30 dagars utmaning med träningsscheman och kostråd. Redan innan så tvivlade och tvekade jag.

"Hur ska jag klara av att äta kolhydrater igen?" var frågan jag ställde mig om och om igen... För det är klart att det ingår sådant i ett träningsupplägg av den sorten. Jag frågade lite och fick rådet/tipset att testa, andra hade fixat det och sedan inte velat tillbaka till LCHF. Men... jag vill inte överge det... protesterade min hjärna.
Samtidigt, skulle jag testa så skulle jag! "Det går nog..."

Första gången jag öppnade upp vad jag skulle äta så stockade det sig i halsen på mig. Jag mådde nästan fysiskt illa. Lättfil, müsli, keso... Räkna kcal... Nääää, jag vill inte!

Då tog jag ett beslut. Jag tränar som de vill, följer det schemat. Det är ändå det som är vinsten för mig, att jag kommer igång. Jag kommer att må bättre av det. Gott nog.
Eftersom det är en tävling så kände jag mig nästan som en svikare. Tänk om jag - mot alla deras principer - får ett kanonresultat denna månaden? Med LCHF. Är jag diskad då? Fast jag blivit smalare, mer vältränad och mår kanon? Hmmmm, har inte vågat fråga.
Dessutom, jag vill ha muskler. Rejäla sådana ;-) Med tyngre vikter så kan jag åstadkomma det, det vet jag. Men... muskler väger mer än fett. Alltså kommer min procentuella viktnedgång inte bli så stor. Slagen på förhand med andra ord.

Jag har grunnat mycket på detta. Det som stört mig mest är när jag läser de andra deltagarnas våndor med att räkna och hinna äta tillräckligt ofta... Jisses. Dit vill inte jag. Däremot vill jag se till att säkert få i mig det just jag behöver för att inte minska i muskelmassa.

Den som söker skall finna... Jag fann Lev starkt. Genast lugnade jag ned mig och började må bättre. Där fanns också recept men de var som mina. Träningen verkar också mer rejäl. Så... jag börjar om. Med mitt vanliga ätande igen (men kryddat med nya rätter) och med tyngre träning.

Följ det i fortsättningen - om du vill - på Volym och Styrka :-)

 Paleo, LCHF, träning